Vafan gör man?
Ja, vafan ska jag göra...? Varför jag undrar? Jo, det är på grund av det jobb jag har nu. *suck o stön*
Den senaste tiden har jag bara mått sämre och sämre varje morgon jag ska gå till jobbet. Jag bara ligger i sängen och stirrar och har ångest. För några dagar sedan låg jag där i sängen och räknade hur många dagar jag skulle jobba. Jag kom fram till sju dagar i rad, med andra ord ingen ledig helg. Man kan ju tycka att "det är väl inget" men jo, jag fick ångest och var nära på att sjukanmäla mig.
Det känns lite som att sitta i någon form av bur eller nått när man sitter där på sin stol, stirrar på en skärm och pratar med främmande människor.
Man blir avlyssnad, tillsagd om vad man gör för fel och hur bra eller dåligt man ligger statistiskt...
Dom säger ens namn, man blir rädd att man gjort något fel och sen babblar de på om ens utförande.
"Linnea! Du har blivit snabbare på mail, jättebra! Man ska ligga på 100% och du ligger på 104% så det är ju bra! Det här tjänar vi på! Och du tjänar bra på det här!"
Osv. osv.
Jag fattade ingenting av vad hon babblade om... Men det var ju en lättnad att hon sa att man var bra på något iaf.
Nu har jag ju verkligen insett att det här är absolut inget jobb för mig! Jag vantrivs så grymt att jag, hör o häpna, HELLRE GÅR TILLBAKA TILL SKOLAN MED ALLA PROV OCH ARBETEN!
Sjukt? Jaa!
Den stora frågan är ju nu om jag orkar vara kvar. Jag söker jobb men har inte fått något än. Säger jag upp mig nu måste jag jobba en månad till sen slipper jag helvetet, får jag ett jobb inom den månaden?
Det är en jävla chansning som kan vara jäkligt dum. För tänk om jag inte får ett nytt jobb, då står jag där arbetslös.
Säga upp mig och hoppas på att jag får ett jobb inom den månaden jag måste vara kvar eller
fortsätta jobba för att vara säker på att jag får in pengar men må förbannat dåligt?
Den senaste tiden har jag bara mått sämre och sämre varje morgon jag ska gå till jobbet. Jag bara ligger i sängen och stirrar och har ångest. För några dagar sedan låg jag där i sängen och räknade hur många dagar jag skulle jobba. Jag kom fram till sju dagar i rad, med andra ord ingen ledig helg. Man kan ju tycka att "det är väl inget" men jo, jag fick ångest och var nära på att sjukanmäla mig.
Det känns lite som att sitta i någon form av bur eller nått när man sitter där på sin stol, stirrar på en skärm och pratar med främmande människor.
Man blir avlyssnad, tillsagd om vad man gör för fel och hur bra eller dåligt man ligger statistiskt...
Dom säger ens namn, man blir rädd att man gjort något fel och sen babblar de på om ens utförande.
"Linnea! Du har blivit snabbare på mail, jättebra! Man ska ligga på 100% och du ligger på 104% så det är ju bra! Det här tjänar vi på! Och du tjänar bra på det här!"
Osv. osv.
Jag fattade ingenting av vad hon babblade om... Men det var ju en lättnad att hon sa att man var bra på något iaf.
Nu har jag ju verkligen insett att det här är absolut inget jobb för mig! Jag vantrivs så grymt att jag, hör o häpna, HELLRE GÅR TILLBAKA TILL SKOLAN MED ALLA PROV OCH ARBETEN!
Sjukt? Jaa!
Den stora frågan är ju nu om jag orkar vara kvar. Jag söker jobb men har inte fått något än. Säger jag upp mig nu måste jag jobba en månad till sen slipper jag helvetet, får jag ett jobb inom den månaden?
Det är en jävla chansning som kan vara jäkligt dum. För tänk om jag inte får ett nytt jobb, då står jag där arbetslös.
Säga upp mig och hoppas på att jag får ett jobb inom den månaden jag måste vara kvar eller
fortsätta jobba för att vara säker på att jag får in pengar men må förbannat dåligt?
